2008: Hur det var, hur det blev

(Det här inlägget har dröjt lite för länge, men mitt minne är inte vad det var. Den som mot förmodan skulle intressera sig för mitt 2008 är välkommen att läsa bakåt.)

Skulle jag kortfattat beskriva det gångna årets händelseförlopp och konsekvenser skulle från “natur till kultur” ringa in det viktigaste.

Januari 2008: Jag var sjuk på nyårsafton och optimismen var svag, rentav obefintlig. För exakt ett år sedan lät det så här:

“…nyktert festande hos mina blivande grannar med de vanliga festingredienserna fylla, skadegörelse, otrohet och slagsmål, med det tinnitusframkallande ljudet av raketer på väg mot människor som bakgrundsmusik. Och så, den gnagande känslan av att 2007 kanske var året då det vände, då livet sakta börjar bli sämre och sämre.”

Det var uppenbart att någon förändring var tvungen att komma till stånd. Samtidigt visste jag av erfarenhet att jag har någon slags outgrundlig förmåga att omärkbart röra mig mot mina långsiktiga mål. Det gav en viss tröst.

“Men det finns ändå något slags hopp om framtiden. Det nya året har börjat bra. Jag flyttar in i en stor och fin lägenhet om ett par dagar, min fina julklapp-till-mig-själv-sneakers kom idag, damer vill fortfarande få mig i säng och jag lyckas fortfarande komma undan från att sova tillsammans efteråt genom att ljuga och påstå att jag måste hem och ta ur mina kontaktlinser. Jag hade säkert kunnat göra det lite mer trovärdigt, men det hade krävt en mindre ansträngning från min sida och jag är noggrann med att alltid investera minimalt i alla relationer.”

Åh, din känslokalla coola jävel. 2006 hade varit ett trångbott år med tunnsådda knull, 2007 löste upp knullknuten och runt hörnet stod 2008 och lovade fortsatt hög sexuell aktivitetsnivå och dessutom ett hyreskontrakt. Och 2008 stod vid sitt ord, jag flyttade in i en ny och fin lya och under våren knullade jag så mycket att det är tveksamt om jag någonsin kan överträffa det.

Vi stannar upp vid det. Knulla knulla knulla. Jag vet att det här är ett favoritämne att läsa om men detaljerna är inte särskilt relevanta. Det finns dock en dam som kräver ett hedersomnämnande. Jag vet att hon läser här, du vet vem du är, tack för allt (jag vet, man ska egentligen inte tacka för sex), det var grymt. Bra sex, bra samtal, utan några gränser andra än de vi satte själva. Men det var ändå lite för komplicerat, och jag vet inte om du delar min uppfattning på den punkten, men det var nog å andra sidan jag som stod för merparten av komplikationerna också. Jag är svag för svåra damer och jag försöker alltid lösa andra människors problem. Ibland till och med på bekostnad av mig själv. Det krävdes egentligen bara ett mindre sms-gräl för att jag skulle tröttna och sluta höra av mig. Då tänkte jag inte närmare på det, men i efterhand tänkte jag mycket på detta. Det kändes som om jag knäckt min rygg för att ställa upp för henne och så likt en blixt från klar himmel spyr hon galla över mig. Kanske förtjänade jag det, men i mina ögon var det extremt orättvist, rentav elakt. Faktum kvarstod ändå att jag hade givit upp fantastiskt bra sex med en dam vars utseende placerade henne åtskilliga ligor ovanför min egen. Jag skymtade ett frö av integritet i mig själv.

Sedan dess har det grott, varje gång jag valt bekvämligheten i att gå hem och sova själv, varje gång jag tröttnat och avbrutit ointressanta konversationer med snyggingar, varje gång jag prioriterat arbete över nöjen (läs: “sex”) så har integriteten, självkänslan grott ur detta frö.

2008 var inte en enda lång glad parad dock. Det dyker alltid upp drama i en form eller en annan, bitvis blev det för mycket knark, en och annan dust med rättvisan, åtskilliga stökiga utekvällar som fick mig att vilja byta umgängeskrets helt och hållet, depressiva perioder, misslyckade försök till umgängen, gräl, personangrepp, könssjukdomar, slag under bältet (bokstavligen).

Men mixar man upp det med det faktum att 2008 också innebar en blygsam debut som festfixare, ett återvunnet akademiskt självförtroende, steget upp bakom skivspelarna, händelserika roadtrips, nya och fördjupade vänskaper, stadigt cashflow, förbättrad hälsa och fysisk form, då blir det ett överskott värt att leva för.

Jag är optimistisk inför 2009. Så klart är det fortfarande hur mycket skit som helst i mitt liv, men vid det här laget sitter merparten i mitt eget huvud. Utåt sett är allting rentav fantastiskt. Och jag är rätt nöjd, för alla bär vi på fasader och så fin och shiny som min är vid det här laget hade jag aldrig kunnat ana och trenden ser ut att hålla i sig.